© HelenS

Arkiv för januari, 2015

31

Denna dag, en unik dag. Förglömlig eller oförglömlig. Januaris sista förbrukningsdag i ett Anno Domini som aldrig går i repris.

Denna dag, hur levde jag den? frågar jag mig lite så där domedagsaktigt.

Bråligt. Bra och dåligt. Inte så bra som jag kunde ha gjort om jag bara varit mer medveten om varje nu, mer mottaglig, mer engagerad, mer alert, mer på tå. Framförallt om jag åtminstone kunnat stava till kånnstrucktiv.

Sista förbrukningsdag. Jag håller mig till bäst före.

 

Annonser

30

Tickeli-tack. Bingeli-bång. Klockan slår och allting går precis just så som jag inte vill.

Gömmer mig under filten och vägrar komma fram förrän allting ordnat sig.

 

29

Lika olika. Vi är lika olika som Piff och Zlatan. Inte på något sätt jämförbara i position eller stil. Det enda vi har gemensamt är själva spelet och det till synes tvångsmässiga beteendet att fortsätta finta, passa, göra ett och annat mål. Bara fortsätta, fortsätta, fortsätta – ihärdigt trotsande trasiga hälsenor, avslitna korsband och välgräddade lårkakor.

Jobbar hårt för att leverera, för henne verkar det så enkelt. Beundrar de briljanta dribblingarna, hennes kvickhet och skicklighet i alla situationer. Jag harvar på här nere, hon regerar där uppe. Vi spelar inte i samma liga. Det enda vi har gemensamt är kärleken till bollen.

 

28

Målar en ful liten blomma. Han säger ”titta, vad fint!” men vet likaväl som jag att den där tragiska lilla skapelsen är det fulaste vi sett.

 

27

”Drivet är nyckeln”, säger han. ”Det inre drivet gör det möjligt att nå framgång, lyckas, bli lycklig”.

Mjaha.

Om man inte har något inre driv, då? Om bränslet är slut och motorn sönderrostad bortom all räddning? Om man är tvungen att medelst två inhyrda lok förflytta det som skulle vara självgående? Ständig uppförsbacke där motgång och misslyckande är normalitet är visserligen också ett liv. Med eller utan draghjälp. Men hur går det då med lyckan?

Lyckan kommer. Med lite draghjälp den här gången. I varje motlut där förflyttning sker minst en millimeter uppåt, framåt, igenom, förbi, vidare.

Lyckan går. Sin egen väg. Och här står jag med två inhyrda lok mitt i elavbrottet.

 

26

Det är en sak jag måste säga dig. Något du borde veta. Jag har problem. Stora problem. Med din attityd. Med ditt sätt att stå, gå och tränga dig på. Gillar inte hur du smyger omkring, hur du plötsligt hänger över min axel, bara står där och väntar.

Väntar.

Du rycker bladen, ett efter ett. Sliter upp rötterna. Krossar stänglarna. Den ena efter den andra. Slänger allt i samma gryta, kokar ihop någon vedervärdig röra och häller triumferande upp mixturen i gråtfärgade urnor. Du kommer alltid vara starkare än jag och du gör det du gör. För att du kan. Avskyr det faktum att du aldrig någonsin kommer tvingas ta dina egna beska droppar. Du kommer aldrig tvingas känna smaken av saknad eller doften av förlust.

Har stora problem med din attityd, med ditt sätt att störa och förstöra. Jag gillar inte dig. Alls.

25

Letar lämplig mänska att skylla på, i brist därpå en sko. Det är ditt fel!