© HelenS

Arkiv för december, 2009

Låt oss mustiga vara

Nu är tiden kommen. Julmustens tid. Den tid man ska slå i glasen och vara lustig.

Jag dricker direkt ur flaskan och slår i glasen, klirr-klirr. Faller i osammanhängande fraser, stupar med huvudet före i klingande kristall. Klirr-klirr-ding-dång. Trasighet på insidan syns tackom och lovom inte. Men jag minns inte ditt leende längre.

Där ute andas universum, gör rosor på rutorna. Tidens gång med krispiga stavar mot iskalla vintergatan medan miljoners miljarders singelflingor föds och faller, såna som jag. Landar mjukt, blir ett med alla i ett töcken av täcken. Inbäddad i vita osynligheten, väntar på intet. Som jag. Och jag känner mig olustig med facit i hand. Jag har slagit mina glas sönder och samman och jag mår illa. Svinförgiftning? Nej. Kalkon. Jag åt kalkon igår. Kalkonförgiftning. Bevisen är tydliga. Här sitter jag nu, med ring på fingret och en rökt kalkon vid min sida. Det måste vara mustens fel.

So, this is Xmas.

 

Annonser

Santa Claws

Santa Claws - Kopia.jpg